Låglandstapir


Tapirus terrestris

Den vanligaste och mest utbredda arten av tapirer är låglandstapiren (tapirus terrestris). Namnet "tapir" kommer från de brasilianska tupiindianernas benämning på arten.

Den blir ungefär två meter lång och en meter hög. Den har en man av styva upprättstående hår. Manens funktion har diskuterats, men man har inte kommit till någon säker slutsats. Ett förslag är att den skulle kunna förvilla rovdjur, t.ex. en jaguar, som i stället för att bita över nacken, endast får den upprättstående manen mellan tänderna.

Pälsen är kort och har en jämn gulbrun till kastanjebrun färg. Liksom hos övriga tapirer är ungarna försedda med ljusa fläckar och strimmor, ungefär som vildsvinsungar.

Låglandstapiren förekommer i regnskogar och andra täta skogar i närheten av floder eller andra öppna vatten, från Colombia och Venuzuela ned till norra Paraguay och Argentina. Kommer den i kontakt med uppodlade områden kan de ställa till med skada på grödorna. Annars äter den blad, skott och frukter. Den har alltid varit ett viktigt jaktbyte för regnskogens indianer, både på grund av sitt kött och för den värdefulla pälsen. Förr i tiden föddes tapirer ofta upp i indianbyarna.

I zoologiska trädgårdar är den vanlig. I Frankfurts Zoo har det funnits en låglandstapir som uppnått 31 år ålder.


Kommentarer

Länk till den här kommentaren 2016-09-11 08:40:26, av Anton Hartvig Ahlman

Bästa texten som jag har läst i hela mitt liv.


Skriv en kommentar


Tapirer.se - För dig som vill lära dig mer om tapirer